xteddybearx

Idag är en ny dag med nya förväntningar och oro.
Det är idag och ingen annan dag.
Förhoppningar och oron växer timme för timme, och då kom den.
Tiden man har väntat på och inget kunde göra en mer lycklig men i lyckan fanns sorgen.
Sorgen av att allting aldrig kommer att bli som för, att aldrig bli förlåten.
Hur gör man sig redo för en sånt dag?
Hur finner man lycka efter det?
Det kanske vore dumt att vara vid någons sida när du gör den personen olycklig,
men om du inte kan leva utan den personen då?
Är man vara egoistisk om väljer att vara med den personen oavsett hur mkt smärta man orsaka?
Livet e ingen dans på rosor, men om man är orsaken.
Vad gör man då?
Går man därifrån?
eller ska man förändras?
Om man ska förändras på vilket sätt då?



Linda

Jag är döds kär i en kille.
Det känns som att det inte finns någon annan än han som skulle stå ut med mei,
men jag är den som orsaka problem och jag känner att jag bara gör honom olycklig.
Jag får allt jag vill och all kärlek jag behöver men ändå så gör jag honom olyckligt.
Vore det rättvis om jag stannar vid hans sida även om jag vet att jag inte kommer med lycka?
Jag kommer att ångra mei om jag fortsätter och tar dö på vårt förhållande,
men jag kan inte leva utan honom.
"Inget liv utan dei"
Det är orden från mitt hjärta och jag känner verkligen så.
Jag har gjort mina misstag och gjort honom ledsen så många gånger.
Jag vill inte leva på de viset.
För när han är ledsen krossas mitt hjärta i tusen bitar.
Jag vill bara vara lycklig men han där uppe vill inte de.